I en artikel i DN idag (läs här) är kvinnor för kräsna när det kommer till män. Vi borde nöja oss med någon som bara är halvbra.
Jag försökte. Det tog en ända med förskräckelse. Idag ångrar jag att jag la ett år på att få det att fungera.
Det finns de som anser att jag är kräsen. Jag ser inte hur jag kan leva på något annat sätt. Jag måste vara ärlig mot mitt hjärta och mot mitt jag. Annars mår jag dåligt.
Aldrig aldrig att jag nöjer mig.
Fast det är klart, idag har jag en sån där dag när allt jag vill är att bli kramad av någon som tycker att jag är bäst i världen och var är den famnen nu? Det hade kanske inte gjort något om den varit lite halvbra.
PS. Lite kul är att författaren till boken som menar att man ska nöja sig är singel och ensamstående mamma genom insemination! DS.
Håller med -visst är det roligt med folk som ska ge råd till andra, men inte lever som de lär. :)
SvaraRaderaMen lite vansinnigt är det allt -med tanke på att vi alla är olika, så blir ju alla generella råd oftast pannkaka. En psykolog jag gick till sa: "om en relation tar mer energi än den ger, då är det inte bra." Det tycker jag är hyfsat klokt: är det roligare hemma ensam än på dejt, så stanna hemma. I stort. Lite får man förstås anstränga sig, men inte allt. Annars tycker jag Jonas Gardell skrivit så klokt om relationer apropå honom och Mark nyligen: man får ta konsekvensen av sina val -oavsett om de är att förbli ensam tills vidare eller gifta sig med Mark ;)http://www.jonasgardell.se/doc/diary.jsp?id=1028
/tjejen på flickrummet
Ja, det där med relationer som tar mer än de ger. Det är en bra tumregel.
SvaraRaderaOch konsekvensen av sina val, är också sant. Men man får heller inte att glömma att njuta av de val man har att göra. Jag tror att jag skrivit om det tidigare här i bloggen. Om hur jag njuter av att få göra val min mamma och mormor t ex aldrig fick göra.
Fast den där kramen, den behöver jag fortfarande! ;)