Att leva utan barn

Blev uppmärksammad på den här artikeln idag.

Den handlar om att komma vidare utan att få barn. Beskriver hur en kvinna tagit sig igenom 7 provrörsbefruktiningar och hur hon 10 år senare arbetar med människor som går igenom samma sorg. Och faktiskt blir lyckliga där på andra sidan.

Den där känslan när man går igenom skaffandet av barn och det inte är självklart. När det inte lyckas. Gång efter gång. Jag vet att min resa var långt ifrån så tung som många andras och min resa är inte över än. Den har bara börjat.

Men jag vet att när jag tänkte tanken: tänk om det inte går
och den avgrundskänsla som infann sig då.
Kanske kan den här artikeln få någon att känna mindre avgrund.