Pluggolainen

Ett sätt för mig att hantera förändringar är att plugga. Det gör jag nu också. Läser om förlossningar som börjar med vattenavgång. Då finns det två olika skolor, den praktiska och den teoretiska.

Den praktiska är de som beskriver sina egna förlossningar med vattenavgång. Alla låter mer eller mindre så här: splash, så gick vattnet, sen tjo och tjim så kom värkarna igång, 45 minuter senare var lilla hjärtat ute.

Den teoretiska låter mer så här: vattnet kan sippra ut, kontrollera färgen. Om den är grön, kontakta förlossningen. Slemproppen kan följa med vattnet ut. Blod och slem. Inga som helst garantier för att en förlossning kommer igång. Kan leda till dagar med utdragna förvärkar. De kan vara helt meningslösa. På dag tre sätts förlossningen igång och igångsatta förlossningar är MYCKET smärtsammare än vanliga. Med lite otur kan livmodern spricka.

Visst är jag positiv? Jag vill bara få träffa min bebis. Det börjar kännas som att det ALDRIG kommer att ske. Alternativt att jag kommer att vara den enda som har den teoretiska historian som praktisk tillämpning.

Ja, jag FÖRSÖKER tänka målbilder och pepp. Det är bara lite svårt mitt i vaknatt nr.2 med meningslösa förvärkar.

PS. Min syster är här nu tack och lov. DS.