Spänningar

Det är mycket som har förändrats i min kropp sista dagarna. Magen fortsätter att växa, t o m så mycket att min barnmorska reagerade med ett OJ när hon såg mig. Min mage har dessutom sjunkit betänkligt. När man läser om det så beror det på att barnet har fixerat huvudet i bäckenet (visst låter det som att det ska ge huvudvärken Allan att sitta fast med det i någons bäcken?!). Då ska det också bli lättare att andas. Det har jag inte märkt, men jag tror inte att min andfåddhet beror på att Mini pressat ihop mina lungor.

Att röra sig har blivit en pina. Jag kan gå långsamt och utan stötar, men lite snabbare och det känns som att bäckenet ska trilla sönder och Mini trilla ut! Antar att det beror på överrörligheten i benstrukturen i kombination med att tyngdpunkten har förflyttats.

Jag har börjat ha förvärkar som heter duga. Magen ställer sig rakt ut och jag har PMS-liknande värk. Det gör det väldigt jobbigt att vända sig i sängen. Den enda ställning som funkar för tillfället är på sidan. När jag ska vända till andra sidan får jag tillfälle att öva på avslappningsandning. Det gör ont. Att vakna jättekissnödig i mitten av 140-sängen är en pina...
För att inte tala om spänningarna det ger i mina axlar.

Jag går på toa ofta. Mina järntabletter har haft en bromsande effekt på leveransrutinen, men nu är det ingen hejd på det. Tydligen är det ett tecken på att snart är det dags.

Så som ni märker är det inte så lattjo att befinna sig i den här delen av graviditeten, men oj så spännande!
Och just nu testar jag om TENS kan hjälpa mig med nackspänningen. Det är också spännande, på sitt sätt!