onsdag 15 september 2010

Frustration

Varje morgon, samma sak. Jag vaknar hungrig och törstig, men utan värkar.

Ja, det är lite tidigt, men jag är en otålig människa. Jag vill att allt ska hända nu nu. Men Mini kanske inte är så snabb? H*n ville ju t ex inte vända sig själv. Låt oss vid gud hoppas att h*n kommer på att komma ut i livet själv. För mamman orkar knappt tänka att det kan gå 2 veckor förbi den 24 september.

Och ni, har ni sett, jag är nere på ensiffrigt på nedräknaren på widgeten idag. 9 dagar kvar! Fast i mitt huvud är det ju max 2...

9 kommentarer:

  1. haha jag förstår din otålighet.. Jag gissar på 4. Dvs Mini kommer eller börjar komma på söndag.

    SvaraRadera
  2. Det är ju så spännande! Men jag får säga som jag sagt förut - jag tror att Mini gör vad Mini vill (så vänta du bara... h@n försöker bara förbereda dig på hur det kommer bli ;0))

    SvaraRadera
  3. Åh nej, Mini ska göra som mamma vill. Fast jag har en vän som säger att det ska blir väldigt kul att se mig lära mig sitta ner i båten. Han menar att jag är lite för händelsefokuserad och att jag det närmaste året kommer att få lära mig att ta det lugnt.

    Kan man verkligen lära så gamla hundar som mig det?

    Och SMBC, då är du inne på samma linje som min syrra, som fyller år på söndag!

    SvaraRadera
  4. Tålamod Vilja, nu är det inte långt kvar, det blir så som Mini vill att det ska bli.

    SvaraRadera
  5. Den 23:dje är det både höstdagjämning och fullmåne. En mycket gynnsam dag att födas på om man kallas Mini ;)

    SvaraRadera
  6. Tålamod är en dygd. Jag är ingen dygdig människa.

    Livrädd! Grattis till två häromdagen.

    Och ja, jag längtar längtar längtar

    Loba, kan man flytta höstdagjämning och fullmåne? Jag vill inte vänta så länge!

    SvaraRadera