Idag var det dags att göra del två av undersökningen från igår. Att med ultraljud kolla att Mini får näring och syre som sig bör via min moderkaka.
Det är en rätt rolig undersökning. Man får höra ljud som låter utomjordiska.
Och det hela avslutades med att hon visade mig Mini. Jag fick tjuvkika fast det inte var en sån undersökning. Mini är världens sötaste bebis! Tjocka kinder och en haka som sticker ut lite mellan. Putig underläpp och en liten söt rund näsa. Idag var tummen nästan i munnen. H*n var så fin att jag blev tvärkär per omgående och längtar längtar LÄNGTAR efter att få gosa med de där kinderna på riktigt. Titta på fingrarna och de knubbiga armarna.
Vi kommer att ha det fantastiskt lilla Mini och jag.
Jag vet. Naturen är så smart inriktad, man blir kär i sin bebbe innan den kommer!
SvaraRaderaVi visste att det blev en gutt, och jag var såå otålig och förväntansfull; hur ser han ut? vem liknar han? vilken personlighet? osv.
Det är så fint.
Det låter helt underbart!!!
SvaraRaderaÅh vad ljuvligt!!
SvaraRaderaJag längtar också :)
Mmm... om jag blir så kär i en suddigt ultraljudsbild, vad åka jag då inte bli i verkligheten?
SvaraRadera