Jag hade tänkt hålla mig borta från att prata politik här i bloggen, men jag läste just Jonas Gardells blogg. Jag brukar inte läsa den. Ibland är jag lite trött på honom, men det han skriver idag känner jag sätter ord på saker jag gått och tänkt och framförallt känt.
Jonas Gardell - Trafikplats Glädjen
Och ja, jag skäms också. Jag skäms över skattesänkningarna jag har fått när min mamma som lever på folkpension får ut betydligt mindre. Jag skäms över att faktiskt kunna (eller kunnat) unna mig städhjälp och flytthjälp, när jag känner de som får vända och vrida på varenda krona. Inte för att jag tycker att det på något sätt är fel att jag faktiskt kan unna mig, men för att det används i debatter som ett slags fantastiskt argument där folk kan köpa sig kvalitetstid med sina barn. Nej, ALLA kan faktiskt inte det.
Jag skäms över att kunna lyfta min lön för nästan inget arbete (i alla fall just nu) när jag vet att mina vänner som jobbar i skolan plötsligt har fått betydligt högre arbetsbelastning.
Jag är trött på att alla ser om sitt eget hus så till förbannelse och saknar ordet solidaritet och medmänsklighet i diskussioner.
Men framförallt skulle jag aldrig kunna rösta på Alliansen efter att de sålde ut lagförslaget för insemination av ensamstående i Sverige till fördel för Kristdemokraterna. Det enda partiet i Sverige idag som inte vill göra det lagligt även här.
Jag vill helt enkelt inte riskera att det händer igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar