SMBC, det är en del av den där förlossningsberättelsen jag inte klarar att börja skriva.
Jag VET att jag måste älta den för att bearbeta, men just nu klarar jag bara av det i korta stunder. Mini är okej, ljuvlig och kommer att bli återställd.
Förlossningen slutade med att tre läkare missbedömde var de satte en sugklocka. Istället för fontanellen satte de den i hans panna och antingen hade jag redan krystat så att det hade hänt eller så hände det när de drog honom ur mig på sista krystningen, men när Mini kom ut var hans näsa helt intryckt. Det hade hänt mot mitt blygdben, för Mini låg i ansiktsbjudning och inte som vanligt i kronbjudning.
Läkarna var chockade och rusade ur rummet med Mini och kvar låg jag och fick inga som helst svar på mina frågor.
De lyckades få fram näsan (spädbarn andas inte genom munnen) och gav honom syrgas. Alla tester säger att han aldrig fick syrebrist, men än så länge är hans näsa sned, svullen och jag uppfattar att han emellanåt har svårt att andas. Alla (vårdpersonal) försäkrar mig om att det kommer att rätta till sig, men ärligt talat litar jag inte längre på MAS-personalen. Varför kommer du att förstå den dag proppen går ur och jag klarar att berätta hela historien.
Vad glad jag blir att läsa att det går bättre :) Och jag förstår att det är traumatiskt att berätta din upplevelse. Stackars lilla Mini. OCh dig! En jobbig start.
Du har väl annat att fundera på för ögonblicket ;0) Men jag blir inspirerad av dig och skulle vilja ge dig en blog award, den finns att hämta hos mig! kika gärna in ;0)
Vad skönt det låter :0)
SvaraRaderaJa, nu ska bara kroppen läka och sovrutiner för mamman hittas. Tack gode gud för mormor och hennes omhändertagande av sin bebis (läs: mig).
SvaraRaderaMen vad hände med Mini? Orolig här. Gud vad bra att du har mormor där. Kram!
SvaraRaderaSMBC, det är en del av den där förlossningsberättelsen jag inte klarar att börja skriva.
SvaraRaderaJag VET att jag måste älta den för att bearbeta, men just nu klarar jag bara av det i korta stunder. Mini är okej, ljuvlig och kommer att bli återställd.
Förlossningen slutade med att tre läkare missbedömde var de satte en sugklocka. Istället för fontanellen satte de den i hans panna och antingen hade jag redan krystat så att det hade hänt eller så hände det när de drog honom ur mig på sista krystningen, men när Mini kom ut var hans näsa helt intryckt. Det hade hänt mot mitt blygdben, för Mini låg i ansiktsbjudning och inte som vanligt i kronbjudning.
Läkarna var chockade och rusade ur rummet med Mini och kvar låg jag och fick inga som helst svar på mina frågor.
De lyckades få fram näsan (spädbarn andas inte genom munnen) och gav honom syrgas. Alla tester säger att han aldrig fick syrebrist, men än så länge är hans näsa sned, svullen och jag uppfattar att han emellanåt har svårt att andas. Alla (vårdpersonal) försäkrar mig om att det kommer att rätta till sig, men ärligt talat litar jag inte längre på MAS-personalen. Varför kommer du att förstå den dag proppen går ur och jag klarar att berätta hela historien.
Men guuud! Stackars Mini! Och jag förstår att det var otroligt traumatiskt! Oh fy.. :(
SvaraRaderaMen herregud vad obehagligt!! Stackars dig och stackars liten!!
SvaraRaderaVad glad jag blir att läsa att det går bättre :)
SvaraRaderaOch jag förstår att det är traumatiskt att berätta din upplevelse.
Stackars lilla Mini. OCh dig! En jobbig start.
MAS ja.. du vet nog vad jag tycker om dem.
Stor kram
Hej Fröken! Hoppas att ni mår bra!!
SvaraRaderaDu har väl annat att fundera på för ögonblicket ;0) Men jag blir inspirerad av dig och skulle vilja ge dig en blog award, den finns att hämta hos mig! kika gärna in ;0)