Idag har jag inte gjort de vanliga jobbsakerna. Mycket skönt måste jag säga. Lyssna på föreläsningar om innovation. En av föreläsarna visade en hemsida från en stad i England där kommuninnevånarna kunde gå in och visa var det fanns problem med gatan. "Fix this hole" och sen hur den som lagade hålet satte status: "Fixed!" Även en granne kunde gå ut och fixa problemet vad det nu kunde vara. Väldigt enkelt och väldigt juste.
Sen fick jag prata med folk som förstår att det jag gör på jobbet är viktigt. Att få känna att det faktiskt finns andra som bara gör det jag försöker få mitt företag att fatta att det är viktigt.
Men nej.
Ibland känner jag verkligen att jag är på fel plats. Även om jag verkligen trivs. Märkligt va?
I vilket fall så har jag haft en toppendag med kära kollegan. Dag och kväll för vi hamnade på restaurang och pratade om allt och inget. Vi gör olika val i livet, men är ändå rätt lika. Visst är det märkligt? Det finns de som nästan har parallella liv, som jag knappt kan relatera till. Sen finns det de som har helt annorlunda liv, som känns som tvillingsjälar. Och så hela gråskalan mitt emellan.
Men framförallt så mår jag väldigt bra just nu. Dagen innan jag ska prata om allt som är jobbigt med någon som är professionell på att prata om sånt. Utnyttjar jag systemet? Eller ska jag helt enkelt bara inse att snart är jag med stor sannolikhet tillbaka nere i det där hålet igen.
Det skulle finnas en hemsida där man kunde peka ut de där hålen och skriva: "Fix this" och så kom någon och fyllde hålet så att man slapp åka ner i det. "Fixat!"
Det är kanske det jag ske be henne göra för mig imorgon.
Det är ju det där med att gå o prata med nån när man egentlgien för tillfället mår skitbra, och itne alls känner för att rota och böka i sånt som gör ont. Men det kanske är bra ändå :)
SvaraRaderaOch när Mini börjat på dagis, kanske du skulle söka dig till jobb som uppskattar dig, kanske över bron?