Stryker framför TVn och ser människor supa sig fulla. Jag vet att jag också gillat det. Känna alkoholen bränna, värma kroppen och hämningar släppa.
Allt från lite salongsberusning till ren fylla för att glömma hjärtesorger och annat trams.
För ungefär ett år sedan slutade jag dricka. Det jag upptäckte då var den skillnad det gör på att vara berusad och inte. Hur val folk runt mig aldrig gjort i nyktert tillstånd (hoppas jag) snabbt gjordes utan tankar på konsekvenser. För att sedan rättfärdiga dem i efterhand.
Om jag skulle säga att jag inte saknar alkoholen skulle jag ljuga. Jag har dock svårt att se att jag skulle supa mig full igen. Eller låta mitt barn se mig byta personlighet på det viset.
Präktigt? Kanske det, men jag antar att det kommer med graviditeten kanske. ;)
Inte alls präktigt. Jag gillar också att bli full, även jag har gjort skitdåliga val på fyllan och sen sagt, äsch jag var full. Även om ångesten var stor. Jag har lovat mig själv att aldrig bli berusad inför mina barn. Ett glas vin javisst, men inte onykter. Min pappa är alkis, men att han var full var norm. Men den enda gången som mamma blev ordentligt berusad skrämde halvt ihjäl mig, och etsade sig fast. Barn ska slippa hänga med vuxna som uppför sig larvigt och konstigt.
SvaraRaderaJa, visst ska de slippa det? Och de ska framför allt slippa vara de som förlorar på de dumma valen.
SvaraRadera