Nu är tapeterna nästan på plats. Det ser riktigt bra ut. Jag är nöjd, förutom att jag misstänker att jag inte kan möblera som jag vill. Man får inte alltid som man vill helt enkelt. Även om man kallar sig för fröken Vilja!
Minns ni berättelsen om pojken i kyrkan? Nyss visade mamma, mig en bild på ett par tvillingar från Kenya och jag påmindes om flickan på cattle campen. Jag tror att jag måste berätta om henne också någon dag. Det är också en berättelse om att vilja men inte få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar