Till min bebis,

På ultraljudet fick vi se din hjärna, att lillhjärnan låg där den skulle och att främre och bakre loben på skallbenet har rätt mått och proportioner till varandra.

Sen fick vi se dina händer. Två perfekta händer med fem fingrar på varje hand och dina smala armar. Du vinkade och gjorde tummen upp åt oss från ditt gömställe.

Vi fick se en fin bild av dina ben. Ett perfekt ben med skinka, lår, vad och en fot som såg stor ut mot din lilla kropp. Alla mått var bra i relation till varandra.

Vi fick se ditt hjärta. Jag har sett det förut när det tickar iväg i din bröstkorg, men den här gången fick jag se inuti. Fyra kamrar och klaffar som slog. Det var så fint att jag kände hur mitt hjärta ville sprängas av stolthet och kärlek över att se ditt.

Vi såg din diafragma, din magsäck, dina njurar och din urinblåsa.

Men jag valde att inte se ditt kön. Jag visste fortfarande inte hur jag skulle göra när den kalla gelén träffade min mage, men så fort jag såg dig glömde jag bort att ens fundera på det och när frågan kom upp kändes det helt enkelt inte viktigt.

Allt var som det skulle med min livliga bebis och du är helt perfekt. Inget annat spelar någon roll.

Jag längtar tills jag får träffa dig och lära känna dig på riktigt.

Min älskade unge.

/din mamma