Mini sov exakt så länge som mitt kaffe räckte, dvs 20 minuter. Sen vaknade han och var jätteledsen. Jag lyfte upp honom och en omisskännlig doft av leverans spred sig. Bara att byta. I vanliga fall räcker det med att han får en ren rumpa och lite uppmuntran för att han ska lugna ner sig. Men inte idag. Ledsen ledsen liten kille. Vi dansade runt, tittade på blommor och lampor, men inget kunde trösta lilla knyttet. Till slut gjorde jag ett bebispaket av honom. Det är när jag tar tunna tunna bommullsfilten och gör en liten mumie av honom. Det i kombination med skumpig dans brukar hjälpa, så även idag. Satte mig med honom i soffan och skumpade med honom. Gick in på SMBCs blogg, bara för att upptäcka att hennes förlossning startat och att hon åkt till BB.
Så lagom till att Mini lugnat ner sig var det dags för mamman att börja lipa. Ibland är det bara så där skönt när tårarna rinner. Först grät jag för SMBCs skull och för det lilla livet som startar idag.
Sen grät jag över min förlossning. Igen. Jag får nog ta och bearbeta den mycket mer. Kom på mig själv med att jag försöker borttränga den, men sanningen är att jag är så grymt besviken på hur allt blev, även om det slutade bra.
Nåväl, ingen dag är den andra lik med en liten Mini. Och inte kan man förutsäga vad som ska hända heller. En leverans och en liten trött kille kan omkullkasta de bästa planer, så nu gör vi ett omtag. In i duschen blir det nu, för skumpdans med ledset bebispaket gjorde mamman svettig!
Känner igen det där med övertrött bebis! Hos oss gäller det att använda sjätte sinne/telepati för att - hjälpligt - tajma in exakt rätt tidpunkt för sovstund. Om man erbjuder tupplur innan han är trött så får man en förlolämpad bebis. "vaddå, trött - jag?!" om man gör det för sent...ja, då blir även mamma utmattad!
SvaraRaderaUsch, vad tråkigt att förlossningen väcker jobbiga minnen. Jag förstår att det är något som kan generera lite besvikelse, trots att det ska vara den finaste upplevelsen i sitt liv (har jag hört...). Man har ju byggt upp en massa förväntningar i 9 månader, även om man samtidigt inte vet vad man kan förvänta sig. Min förlossning slutade i akut kejsarsnitt - fast egentligen slutade den ju med en ljuvlig bebis :) hoppas att du inte har något emot att jag frågar vad som hände under din förlossning, annars kan du bara be mig att sluta snoka.
Kära Anonym,
SvaraRaderaDet går så bra att snoka. Jag har lovat en redogörelse av förlossningen, men har inte lyckats med att skriva ner den ännu. Det finns ett inlägg om BB hittills, en stor del av min upplevelse.