lördag 22 januari 2011

Glädje

De blå ögonen glittrar mot mig. Den lilla kroppen tung på min mage. Jag ser hur det ena ögonbrynet lyfter sig. Det rycker i mungipan och plötsligt spricker hela ansiktet upp i ett stort leende. Jag blir så överraskad att jag skrattar till. Han skrattar tillbaka. Mitt skratt får näring och blir innerligare. Hans följer. Tungan sticker ut och plötsligt har vi en riktig skrattstund i soffan och det är så skönt.

Min lilla Mini och jag.

4 kommentarer:

  1. Åh, vad fint!
    Jag längtar så efter att få ha min mini utanför min kropp!

    SvaraRadera
  2. Åh, de första små tandlösa leendena är så underbara. Lycka!

    SvaraRadera