När man går hemma såhär med Mini så ser man plötsligt tillvaron på ett annat sätt. Istället för att fokusera på något problem hos kunden, nästa leverans, mötet med chefen, så ser man dammråttor, hur vaktmästarna jobbar och hur grannarna rör sig.
Fast jag missade ju Malmös svar på Lasermannen som faktiskt bara bodde ett par hus bort! Allt det där hände i värsta kolikfasen tröstar jag mig med. Dessutom är han bakom lås och bom nu. Tack och lov.
Nåväl. Rakt över gatan från mig så bor det en tjej som har en son som är runt 4-5 år gammal. Hon står ibland på balkongen och röker. Hon är mulatt och sonen blond. Det ser rätt härligt ut när de kommer gåendes. Varje dag kommer det en man i en mörkt smaragdgrön Hyundai och hämtar dem. Eller rättare sagt. Han brukade komma och hämta dem eller lämna dem varje dag. Alltid på lite udda tider, ni vet, lite sent på morgonen eller tidig eftermiddag. Han är lite äldre. Jag tänker mig att han är hennes pappa. Det är bara det att han ser ut att komma från sydamerika eller så. Jag får inte ihop det, även om jag fattar att det visst kan vara så.
En dag noterar jag att det står en jättefin gammal röd Golf med blanka fina navkapslar på gatan (jag gillar bilar) och till min glädje är det hennes. Nu kör hon själv tänkte jag. Nu är hon inte längre beroende av honom. Men han är ändå ofta där. Nästan varje dag.
Idag hade hon fått problem med fina Golfen och han var där och fixade den.
Jag är jättenyfiken på hur allt hänger ihop. Vet inte om jag ska fortsätta att fantisera eller om jag helt enkelt bara ska försöka lära känna henne. Det är ju inte lika lätt som när man var liten då. Det är ju inte bara att gå över gatan och fråga: "Ska vi leka?"
En utmaning för en föräldraledig mamma?
Hehe, håller med om att man får pensionärs-spion-tendenser under föräldraledigheten!
SvaraRaderaKlart att du kan lära känna henne, en av alla fördelar med att vara mamma (och ha barnet med sig) är att man lätt kan börja prata med andra mammor, utan att ses som en desperat galning....Go for it, säger jag!