Mini hade ju som ni alla vet kolik. Det var påfrestande. Man skulle lugnt kunna säga att det var som att gå igenom helvetet. Här hade jag ÄNTLIGEN fått det där barnet jag längtat så innerligt efter så länge. Och så skriker han mest hela tiden. Jag fick inte äta, inte gå på toa, inte sova. Låst vid någon som bara är missnöjd. Det tar på psyket kan jag meddela. Det tar inte många timmar innan man börjar tänka väldigt märkliga tankar.
När man läser på om kolik så finns det en hel del teorier, men inget som är helt säkerställt om VARFÖR barnet skriker. Man har bara definierat kolik som att barnet skriker otröstligt minst 3 h i sträck minst 3 dagar i en vecka. Sen blir det flum. Det är allergi, dålig anknytning till mamman (fast den säger man inte är sann längre, tur det för som mamma till ett kolikbarn behöver man inte mer skuld), omogna tarmkanaler och så nu till det som är mest intressant för mig, en jobbig förlossning.
Hepp liksom. Tack för den. Inte nog med att Mini fick en tuff start i livet, han ska skrika sig genom tillvaron i månader. Stackarn.
Och tack för den. Jag ska inte bara behöva gå igenom en apjobbig förlossning, utan sen samtidigt som jag försöker läka psykiskt och fysiskt behöva ta hand om ett barn som mer eller mindre skriker hela tiden.
När koliken klingade av så njöt ingen mer än jag. Så skönt. Äntligen vågade jag mig ut bland andra. Bara för att upptäcka att mitt barn faktiskt skriker mer än andra barn. Mini har nu börjat skrika varje gång han ska sova. Det är inte det lilla gulliga trötta skriket, utan det är skriket från tårna. Och det tar tid. 20-30 minuter. Det är ju inte som att man har lust att sitta på Öppna Förskolan med en illvrålande unge i 30 minuter. Alltid alltid se till att kunna lämna en situation snabbt. Lite påfrestande, men barn sympatigråter och jag vill inte påkalla mig alla de andra bebisföräldrarnas vrede.
Så jag kollar upp hur jag ska hantera det här på nätet (bara sajter som BVC godkänt) och vad hittar jag:
"Ditt barn kan fortsätta att vara känsligt även efter kolikperioden. Om han eller hon gråter ofta och är svår att trösta, kommer du förmodligen att finna detta tröttande. Om det inte verkar som om någonting fungerar, kanske du börjar undra om det är dina egna känslor som påverkar ditt barn. Men isåfall kan du vara lugn - oro hos föräldrarna orsakar inte kolik. Men kolik kan naturligtvis göra föräldrarna stressade och det kan mycket väl vara svårare för en stressad förälder att lugna och trösta ett barn. "
Babycenter
På ett annat ställe läste jag att det är vanligt att kolikbarn har ett hetare temperament i fyraårsåldern än vad "vanliga" barn har.
Det kommer aldrig att ta slut. Jag får helt enkelt sy mig en gåsdräkt där allt skrik och all tvärhet bara rinner av. Den får jag sätta på mig och ha på mig de närmaste ?? åren.
Är det aldrig över?
hej! min syster hade kolik när hon var spädis, men blev sen världshistoriens lugnaste barn (och är fortfarande hur lugn som helst) som mest satt i ett hörn och läste. jag däremot skrek ALDRIG mina första två år men fick sen en autonom "störning" och var tvär och aggro från 2-13 ungefär. jag tror du kan vara lugn :)
SvaraRaderaHehe, det där om att kolikbarn blir mer "hetlevrade" än andra barn stämmer ABSOLUT inte på de barn och vuxna i min omgivning som haft kolik. Dessa barn och vuxna är allt från världens lugnaste till fullkomligt "normala" i temperamentet.
SvaraRaderaVäldigt intressant om teorier kring kolik! Jag har funderat mycket på det och det finns en ytterligare teori om att överstimulerade spädbarn kan få kolik-symptom och att skrikandet är ett sätt att stänga ute alla intryck. Att en svår förlossning skulle vara relaterat till kolik har jag aldrig hört, men utifrån min bekanskapskrets så stämmer det faktiskt! Dessa mammor har haft svårt på olika sätt (mycket långdragna förlossningar, mycket för tidig födsel mm) men gemensamt fått barn med kolik. Men sagt, dessa barn blev väldigt lugna och förnöjda senare i livet...:)
Mitt barn var väldigt lätt irriterat och skrikigt, speciellt vid läggdags, tills jag började fylla honom med extra ersättning. Vilken förändring! Snacka om att man fick dåligt samvete för att jag låtit honom "svälta" innan... Nu är han (för det mesta) glad, bara han får mat...
Känner igen mig att det inte alltid är roligt att åka bort med en ledsen/arg bebis, men som förälder så störs man nog mer än som utomstående av det...
Åh vad ni är snälla. Nu känns det lite mer hoppfullt.
SvaraRaderaJag har funderat på det där med intryck och övertrötthet. Nuförtiden lindar jag eländet i vaggan genom att försöka lägga honom så snart trötthetssymptomen visar sig. Det hjälper lite. Mini har en rytm som ser ut så här: Äta, leka, sova. Han har i princip aldrig somnat av att äta, snarare vaknat för att han är hungrig. Han äter redan 150% av det han ska enligt tabellerna, så extra tillägg känns inte aktuellt.
Jag har också funderat på det där med att skrika sig till sömns som en urladdning. Ungefär som när man själv är trött och sönderstressad och börjar tjuta för att lätta på trycket, men varje gång och så länge?
Hmm, vad skönt det vore om bebisarna kunde FÖRKLARA vad som är fel....! Det där med urladdning till kvällen verkar vara ganska vanligt för bebisar... Ibland börjar min tjuta och liksom "hakar upp" sig i över-hysteriskt läge (röd som ett cocktailbär, ja du förstår nog vad jag menar) och om jag tar honom till ett annat rum och överraskar honom med exempelvis att blåsa med hårtork på honom så lugnar han ner sig en smula så att han hinner uppfatta att han blir tröstad...
SvaraRaderaNär de är så små är de nog inte helt medvetna om att de skriker, och ju mer de skriker desto värre/mer stressad känner de sig... I alla fall verkar det stämma på min lille. Det är säker bra att du jobbar mer förebyggande på att Mini inte ska hinna bli hysterisk.
Det känns klichéartat att tjata om att "barn är olika" och att det är helt i sin ordning, men jag tror att vi mammor är för snabba att jämföra våra barn (och oss själva) med vad vi TROR är "hur andra är och har det". När mina bekanta träffar min son är han alltid tyst och förundrad (det är ju så spännande att han glömmer att skrika), men när vi kommer hem så lättar han på trycket... Så om någon jämför mitt "tysta" barn med sitt högljudda blir det ju lite missvisande, osv.
Btw så tar jag de där tabellerna på mjölkersättningspaketen med en nypa salt... Sonen äter också 150 procent av vad de förslår i mängd (ibland mer till kvällen), men följer sin vikt-och längdkurva. Så jag följer min instinkt och ger honom så mycket som är nödvändigt för husfriden. :(
Ja Anna, de där tabellerna ska nog tas med en nypa salt. Nu tror jag inte att det är mat han vill ha. Nu är det svårt att veta med Mini för mig veterligen har han ALDRIG stoppat för mat (däremot kräkts upp en hel del när det blivit för mycket). Ja, det skulle vara när vi introducerade Nutramigen och han spottade ut det han hade i munnen efter en halv flaska då han insett att det var jätteäckligt.
SvaraRaderaMini har ett speciellt hungerskrik. Svårt att förklara, men det har en annan intensitet. Sömnen är mest att han inte vill riktigt. Som när man själv inte vill gå och lägga sig helt enkelt.
Det har blivit lättare att distrahera Mini, men det är fortfarande svårt. Det är t o m så att vänner reagerat när de har försökt. Hårtorken är han tyvärr inte helt kompis med, annars hade jag garanterat testat!
Hehe, han verkar helt klart vara en mycket nyfiken och fokuserad kille, "jag går inte på några distraktioner och vill inte sova!" Hoppas dock att läggningen går åt det enklare hållet och att måndags-nattningen var inleningen till en ny rutin!
SvaraRadera